fever when you kiss me...

mina damer och herrar: jag har en diagnos!

vaknade i söndags och kände mig lite bättre. satt upp en stund, åt en macka, tittade ut genom fönstret. sen steg febern till 39 igen och då gav jag upp. ringde mamma och snörvlade och bad att pappa skulle komma och hämta mig med bilen så jag kunde ligga på deras soffa istället för min egen. pappa kom och hämtade mig. jag packade en liten konsumkasse med allt vad min febriga hjärna tyckte att jag behövde: alvedon, hostmedicin, blåbärssoppa och apelsinjuice. inget mer, utöver mobilen och hemnycklarna. efter att ha legat och hostat på min föräldrars soffa i en timme tvingade mamma mig att ringa till bromma närakut. söta johan dök upp hos mina föräldrar, så han och pappa åkte med mig till farbror doktorn (som för övrigt var en fru doktorn och var jättetrevlig). the deal is: vänstersidig lunginflammation. jag har fått penicillin och en hostmedicin som smakar ruttet ägg, och nu börjar jag långsamt komma tillbaka till livet. ska nog ta mig till onsdagsmötet imorrn, om hostan är bättre.


egentligen är det ganska fånigt att gnälla så mycket som jag gör, men samtidigt har jag inte så mycket annat att göra. dock såg jag ett JAS-plan som susade förbi utanför mitt fönster i fredags. det var ganska roligt.

och ute är det VÅR!!!! önskar jag kan gå ut snart!